Känsloladdat
Hade en supertrevlig kväll igår som började hemma hos min käre far. När det började mörkna ute åkte vi ner på stan, mötte upp M och K och tog oss en öl på pitchers :) Träffade även på gamla klasskompisar och lite nya människor. Alltid roligt att träffa folk som man inte ser varje dag!
Såg senare på kvällen att jag hade ett missat samtal, ringde upp personen och bestämde träff. Mötet blev väldigt känsloladdat och förvirrande. Men på samma gång var det så skönt att få ett slut och ett svar på ett avslutat kapitel som inte riktigt var avslutet. Hänger ni med? Det blev skratt och tårar, men allt var välbehövligt.
Nu står lasangen i ugnen och jag känner mig fortfarande väldigt förvirrad och känslig, men tid tar tid som en vis pojk lärt mig...
